Ingesson: Italiens guldglans - och min kamp mot cancern

Först och främst:

Jag vill tacka för det stöd och den uppmuntran jag har fått från alla när jag har blivit sämre igen.

Cancer är ett jävla skit men oroa er inte, jag ska vinna den här fajten också.

Jag har ju blivit sämre förr och är inte så stressad som första gången.

Värdena har gått åt fel håll och jag tar en ny medicin nu som jag hoppas ska ta blodcancervärdena åt rätt håll. Framför allt har jag ont i ryggen och bröstkorgen men jag mår ganska bra, jag är inte illamående eller så.

Jag känner ju starkt och mer och mer att det är tur att jag är född i Sverige. Läkarvården är så bra här och jag har fått en fantastisk läkare. Det är viktigt att man känner förtroende för sin läkare och det har jag alla dagar i veckan.

Jag har inte bestämt än om jag ska göra ett stamscellsbyte. Jag är inte så sugen på att ligga isolerad i en månad i juli.

Så länge jag mår hyfsat bra och livet fungerar utan att det gör gör ont så kör jag på.

Jag går inte omkring och oroar mig heller. Jag är en tävlingsmänniska och vet hur man vinner såna här matcher också.

Till fotbollen nu och den stora finalen.

Jag blev enormt imponerad av Italien mot Tyskland, som överraskades av Italiens press och verkade märkligt tafatta och handlingsförlamade. Hade inte Tyskland snackat genom matchen innan?

Özil kom aldrig upp i normal standard och det gällde flera andra i Tyskland, samtidigt som Italien hade ett solitt spel i alla lagdelarna.

Balotelli tycker jag som bekant inte är mycket att hänga i julgranen, men mot Tyskland ägde han matchen framåt. Först nicken och sedan skottet som han iskallt bombade in.

Balotelli hade sin stora kväll och verkade ha bestämt sig för att allt skulle in. Skulle han spela så här i varje match är han ju utan tvekan en av världens bästa anfallare.

Men Italien har så mycket mer, med Cassanos smartness, Pirlos majestätiska pass, Montolivos tricks, backlinjen och Buffon.

Framför allt har Cesare Prandelli skapat ett lag av Italien, ett riktigt lag. Det består inte bara av några storstjärnor utan alla jobbar väldigt hårt och ligger rätt på planen. Italien ved precis vad de ska göra.

Och nu tippar jag att Italien tar hem detta, kanske med 2-0 som i semifinalen.

Spanien verkar inte ha förmågan att slå om och växla sitt tråcklande med bollen med långa pass. Laget skulle ju bli så mycket bättre om man varierade sitt spel för det finns inget värre som spelare än att möta ett lag som har olika sätt att anfalla på.  

Spanien borde starta med Torres och i så fall använda honom rätt i djupled. Men det tror jag inte händer. Jag tror att Barcelona-spelarnas influenser är alldeldes för stora och starka i hur Spanien ska spela.

Jag tror på ett tronskifte. Itaien vinner och det kan faktiskt vara bra för Spanien.

Efter det inser nog man att det är dags att lägga in en ny dimension i spelet. Men inte förr.

- Klas Ingesson